Tiden går

Hej på er!
 
Åt middag för ca en timme sedan, kycklingfilé, currysås, ris och broccoli, och sitter nu nyduschad och ganska uttråkad. Jag vill sysselsätta mig med något men jag vet inte vad. Avskyr verkligen att leva ett sådant trist och inrutat liv som anorexin tvingar mig till, samtidigt som jag är rädd för att gå utanför ramarna. Jag vill vara social, utåtriktad och ständigt sysselsatt med roliga nöjen eller nödvändiga sysslor. Men hela tiden är det något som hindrar mig från att leva det liv jag egentligen vill. Jag vet att det är anorexin som hindrar mig och att jag borde gå emot och exponera mig. Samtidigt känns det som att en del av mig inte riktigt är redo att släppa taget om anorexins trygga famn, trots att det gått över tre år sedan jag blev sjuk.
Att det ska vara så svårt att bli frisk. Det trodde jag aldrig som tolv/trettonåring, när jag började gå ner i vikt, att jag skulle sitta här, snart sjutton år och fortfarande fast i samma gamla sjukdom.
 
Suddig bild, men aja.
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

detgarattblifrifrananorexi.blogg.se

Jag är en tjej på sexton år som lider av en fruktansvärd ätstörning. Nämligen anorexia nervosa. Jag fick diagnosen när jag var tretton år. Jag har alltså varit sjuk i tre år. Det är alldeles för lång tid. Det är dags att börja kämpa på riktigt nu. I den här bloggen kommer ni få följa min resa ur anorexins hårda grepp. Det är många som har lyckats kämpa sig ur en ätstörning, så varför skulle inte jag kunna det? Det är inte lätt och det tar lång tid, men DET GÅR ATT BLI FRI FRÅN ANOREXI!

RSS 2.0