Sitter här med en ångestklump i magen och känner mest att jag vill ge upp. Jag orkar inte leva med den här skiten längre. Orkar inte bo i det här huset, med mamma som kontrollerar varje steg jag tar. Orkar inte ha anorektiska tankar i huvudet som förstör min vardag, familjens vardag, vårt liv.

Orkar inte känna mig som en misslyckad nolla när jag inte klarar av mål vi har satt upp.

Orkar inte att syskonen drar sig undan medan de kastar föraktfulla och hatiska blickar på mig. Orkar inte att mamma ska säga att jag förpestar stämningen här hemma, som en råtta.

Jag orkar helt enkelt inte mer.

Kanske borde jag göra det enklare för alla inblandade och bara försvinna.

Just nu känns faktiskt det som ett ganska lockande alternativ.

Råka ta lite för många av fel sorts tabletter, lägga sig i sängen för att aldrig mer vakna upp.