Först och främst vill jag börja med att be om ursäkt för mitt extremt deppiga inlägg jag skrev. Jag mådde skit och hade precis haft ett stort gräl med mamma. Men hur dåligt jag än mådde var det inte rätt att så ohämmat vräka ur mig mina tankar och känslor. Så, förlåt för det.

Kan i alla fall muntra upp er med att skriva att jag mår bättre nu och att jag har fått tillbaka min fighting spirit.

Och jag står fortfarande fast vid det jag bestämde förut; Ana ska brinna i helvetet.

 

PS. Tack för era stöttande kommentarer. It means a lot.