Vilken helvetes jävla skitdag

På torsdagar är vi alltid i stallet vilket betyder att jag måste gå upp extra tidigt för att åka dit. Det är ganska långt att åka också, en timmes restid. När jag denna regniga dag kom fram till stallet upptäckte jag att det inte var någon där. Jag fick panik, började gråta och ringde mamma. Hon hade dock lite svårt att prata eftersom hon stod på tunnelbanan tillsammans med hela min lillebrors klass och deras fröken. Så fort jag och mamma lagt på försökte jag ringa min ridlärare, men hon svarade inte. Efter att ha gått runt och ryckt i ett antal dörrar och inte sett röken av någon människa drog jag slutsatsen att vi inte hade någon ridning idag. Arg som ett bi började jag traska mot pendeltågsstationen. Som min vanliga tur var tvärbanan som jag sedan bytte till 15 min försenad. Och inte nog med det! Samtidigt som jag stod och väntade på pendeln gick jag in på fronter och upptäckte att jag helt hade missat en inlämningsuppgift som skulle vara inne idag senast kl 17:00. Jag scrollade igenom vad man skulle göra och det var inte lite direkt. Ni kan ana paniken jag fick i det ögonblicket. Hela dagen har ägnats åt att hasta ihop en mer än godkänd text. Jag hatar att arbeta i stress och så vill jag ha A, men det känns långt borta just nu...
Glömde bara tillägga att jag har matteprov imorgon som grädde på moset. Vilken underbar torsdag jag har haft idag va?
Med undantag för matteprovet är jag glad över att det är fredag imorgon.
Nu ska jag nog lägga mig, för jag är ganska trött.
Godnatt <3
Jag och mamma <3
 

detgarattblifrifrananorexi.blogg.se

Jag är en tjej på sexton år som lider av en fruktansvärd ätstörning. Nämligen anorexia nervosa. Jag fick diagnosen när jag var tretton år. Jag har alltså varit sjuk i tre år. Det är alldeles för lång tid. Det är dags att börja kämpa på riktigt nu. I den här bloggen kommer ni få följa min resa ur anorexins hårda grepp. Det är många som har lyckats kämpa sig ur en ätstörning, så varför skulle inte jag kunna det? Det är inte lätt och det tar lång tid, men DET GÅR ATT BLI FRI FRÅN ANOREXI!

RSS 2.0